I Göteborgs södra ytterskärgård ligger ögruppen Tistlarna. Den är låg och kal med berget i dagen över större delen av ytan. Farvattnen runt dess holmar i yttre havsbandet är riskabla med grynnor och undervattensstenar.
Många skeppsbrott har skett i äldre tider men man talade ogärna om dessa, då det enligt folktron kunde innebära att man ”pratade saker över sig”. Skärvor av lergods på den norra änden av fyrön vittnar om en sådan förlisning.
På ögruppens sydligaste holme byggdes åren 1905-06 Tistlarnas fyr. Den är en 23 meter hög kastelliknande byggnad med fyrlanternin på taket. Tistlarnas fyr var från början en fotogenfyr med luxlampor. För att åstadkomma fyrljusets karaktär drogs ”fyrapparaten” runt av ett lod, vilket vevades upp för hand var fjärde timme, dygnet runt.
Jan Arbo, son till en av fyrvaktarna, uppger att denna uppgiften inte ställde särskilt stora krav på muskelstyrka, då han som barn klarade att utföra den.
Fotogen till fyren levererades en gång om året. Det förvarades i stora tankar längst ned i fyren och pumpades upp för hand. Inuti fyren fanns också en kokspanna som eldades för att ge värme och förhindra att rutorna i lanterninen belades med rimfrost. Den skulle i så fall förändra det gröna ljuset till ett vitt sken.
Boningshusen på Tistlarna flyttades dit från den nedlagda lotsplatsen Grönskären, norr om Marstrand. Det var två stora boningshus. Ett beboddes av fyrmästarfamiljen, medan två fyrvaktarfamiljer delade det andra. 1929 kom lotsutsikten från Lysekil till ön – som tvättstuga. Först 1969 byttes fotogenbelysningen i fyren mot elektriska lampor. Samtidigt avbemannades fyrplatsen.
1996 renoverades fyren Tistlarna av Sjöfartsverket. Den fick bland annat nytt tak och ett räcke runt lanterninen.
Text: Anna Sandell