”Gud, låt ett stort skepp stranda på skär i natt …”
1847 tändes Fårö fyr (Iso WR 8s) för första gången. Många fartyg har under tidernas lopp strandat på Gotlands revlar och stränder. Men förr kunde den enes död ibland betyda den andres bröd.
På Fårö fanns en bön:
"Gud välsigna våra åkrar och ängar
Våra pigor och drängar
Giv fisk i garn och kut i strand
Gud, låt ett stort skepp stranda på skär i natt!"
Fårö och Gotska Sandön var särskilt välsignade, men också på sandrevlarna söder om Gotland gick många skepp i kvav. Under hela 1700-talet och i början av 1800-talet kom klagomål från både svenska och utländska handelsmän över att det saknades fyrar på Gotland.
Hoburgens fyr på Gotlands södra udde byggdes år 1846. Därefter kom turen till Fårö längst i norr, där fyren byggdes under åren 1846-47.
År 1845 hade Förvaltningen av sjöärenden gjort ritnings- och kostnadsförslag till ett 24 meter högt fyrtorn, som skulle bekostas av sparade fyr- och båkpengar. Lotsdirektören reste själv till Fårö och stakade ut en plats för fyren.
Arbetet lades i vanlig ordning ut på entreprenad och ett kontrakt skrevs om byggandet av en fyr i kalksten, ett bostadshus och uthus för sammanlagt 15900 riksdaler.
Entreprenör var ”Herr grosshandlaren Tenger” i Västervik och byggmästare Jonas Jonsson. Många tvister uppstod under byggandet mellan Kronans ombud och byggmästaren rörande byggnadsmaterial och leveranser av material. Under arbetet med Fårös fyrplats var det dessutom svårt att hålla full arbetsstyrka, cirka 50 man. Det berodde på att pengar ofta saknades till proviant åt folket samt att de arbetare som kom långväga ifrån saknade logi.
Större delen av arbetsstyrkan kom från Gotland och den resterande delen från Småland. Följden av dessa bråk var att fyren inte blev klar till utsatt tid.
Sista passet för 20 år sedan
Den 21 oktober 1847 tändes emellertid Fårö fyr för första gången.
Den ursprungliga fyrapparaten bestod av tolv rovoljelampor med lika många paraboliska, polerade mässingsspeglar. De var fastsatta i en järnställning som drogs runt av ett urverk. Under omloppstiden, som var åtta minuter, visades fyra starka blänk.
År 1882 ersattes rovoljelamporna av fotogenlampor. Detta ökade fyrens ljusstyrka avsevärt.
En uppfinning som ytterligare ökade ljusstyrkan var linsapparaten av kristallglas. Denna hade konstruerats av fransmannen Augustin Fresnel. I Fårö fyr installerades 1891 en linsapparat av första ordningen. Den roterade med hjälp av ett urverk och lod. Var 20:e sekund visades en vid blänk på fyra sekunders varaktighet.
År 1953 installerades elektricitet som ljuskälla. Fårö fyr avbemannades 1977. Den siste fyrmästaren var Joe Nordberg.
Text: Anna Sandell