Sjöfartsadministration har funnits i vårt land under olika former i många hundra år, ursprungligen lydande under Konungen och marinen.
1950 tillsatte regeringen en sjöfartsorganisationsutredning med uppgift "att undersöka på vad sätt de personella och materiella resurser på sjötransportväsendets område, som nu funnes tillgängliga hos flera olika verk, bäst skulle kunna utnyttjas. Om utredningen ansåg att dessa resurser borde sammanföras till ett enda organ, bör förslag härom framläggas".
Utredningen bestod av sex ledamöter under ledning av landshövding Gösta Widell och resultatet av dess arbete blev att en ny sjöfartsadministration skapades.
Födelsedagen blev den 1 januari 1956. Namnet blev Kungliga Sjöfartsstyrelsen och fadder vid "dopet" var handelsminister Gunnar Lange från Kungliga Handelsdepartementet.
Faludden lat. N 57° 00', long. O 18° 24'
Angöringsfyr cirka 20 km från Gotlands sydspets. Uppförd år 1867. |
25 år tidigare hade vi i Sverige 80 bemannade fyrplatser - en del utan vare sig radio eller telefon - lotsar som ägde sina lotsbåtar - somliga utan motor och 20 fyrskepp som rullade och stampade i tunga ankarkättingar utanför landets kuster. Numera finns varken bemannade fyrplatser eller fyrskepp kvar och lotsarna äger inte längre de fina båtar som tar dem till och från de fartyg som ska lotsas.
Den nya myndigheten kom att bestå av:
- hela Kungliga Lotsverket, 1 500 personer varav 45 satt i ledningen i Stockholm, - hela Kungliga Sjökarteverket, 80 personer plus militär personal under sommarmånaderna, - delar av sjöfartsbyrån med skeppsmätningsväsendet, statens isbrytarverksamhet, sjöåklagaren och sjötekniske konsulenten samt fartygsinspektionen, alla från Kommerskollegium- - hamnbyrån och vissa kanaler från Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsverket.
Kungliga Lotsstyrelsen hade under denna tid sina lokaler i f.d. riksbankshuset, byggt 1780, och beläget mellan Järntorget och Skeppsbron i Stockholm. I samma hus fanns också lokaler för Mellersta lotsdistriktet, lotskontor och lotsuppassning för Stockholms lotsplats samt lokaler för vissa lotsar som hörde till Mälarens lotsplats. Lotsverket låg under handelsdepartementet och 1955 var generallotsdirektör Torsten Peterson chef. Närmast under sig hade han chefen för kanslibyrån, chefen för lotsbyrån samt överfyringenjören. Centralt arbetade endast omkring 50 personer. |
Till Lotsverket hörde sex lotsdistrikt:
Övre norra (Umeå), Nedre norra (Gävle), Mellersta (Stockholm), Östra (Kalmar), Södra (Malmö) samt Västra (Göteborg). Varje distrikt styrdes administrativt och ekonomiskt från sin lotsdistriktsexpedition med en lotsdirektör som chef. Under respektive distrikt låg alla fyr- och lotsplatser, fyrskepp (totalt i landet 17 st med en sammanlagd besättning på 156 man) samt besättningar på arbets- och tjänstefartyg. Naturligtvis hade varje distrikt sitt eget tjänstefartyg, där lotsdirektören självklart hade sin egen hytt. På Rosenvik i Stockholm fanns centrala verkstäder, varv och förråd.
Sjökarteverket, som låg under försvarsdepartementet, hade sedan 1872 ett eget hus på Skeppsholmen, numera arkitektmuseum mitt emot Moderna museet. Man hade tydligen alltid varit trångbodda, för 1909 fick man ytterligare en våning och 1938 byggdes huset ytterligare till. Sjökarteverket leddes 1955 av en överdirektör, Rickard Edman, som blev överdirektör i den nya Kungliga Sjöfartsstyrelsen.
Sjökarteverket, som bestod av 95 personer, var indelat i en sjökortsavdelning, en sjömätningsavdelning, en jordmagnetisk avdelning samt en teknisk avdelning. Den jordmagnetiska avdelningen hade hand om fartygskompasser och dessas deviering samt uppmätning av kompassens missvisning i våra farvatten. Dessutom ansvarade man för kontroll av lanternor och andra nautiska instrument. Chef för denna avdelning var dr. Ambolt som bl.a. varit med Sven Hedin på hans upptäcktsresor i världen.
I mitten av 50-talet fanns alla sjökortsoriginal fortfarande på kopparplåtar. Man hade koppartryck och kunde bara trycka omkring 30 sjökort per dag. Att göra en ändring på en kopparplåt innebar ett stort gravyrarbete. Därför var ett par anställda på sjökortslagret ständigt sysselsatta med att ändra i de redan färdiga sjökorten.
Under sommartid var ca 225 personer från Marinen kommenderade till Sjökarteverket för att bemanna 7 sjömätningsfartyg, mätbåtar och deccastationer.
Kommerskollegium tillhörde handelsdepartementet. Det var på den tiden en myndighet som enligt de ursprungliga instruktionerna skulle "röja ur vägen alla hinder för navigation, kommersierna och manufakturerna". Kommerskollegium var chefsmyndighet för bl.a. fartygsinspektion och skeppsmätningsväsende, sjöteknisk konsulent och sjöåklagare, navigationsskolor, sprängämnesinspektion och statens elektriska inspektion.
Det blev alltså de delar som hade med fartyg, säkerhet och uppmätning, isbrytning samt sjöåklagaren som överfördes till Sjöfartsstyrelsen. Det rörde sig om ca 70 personer som arbetade centralt och ute i inspektionsdistrikten.
Kungliga Sjöfartsstyrelsen
Sjöfartsutredningen var klar i juli 1954 och sedan tog det mindre än ett och ett halvt år innan Kungliga Sjöfartsstyrelsen bildades. Myndigheten skulle naturligtvis ligga i Stockholm och plats bereddes i Göta Livgardesregementes gamla kaserner på Linnégatan 87. Dock räckte inte utrymmena till för Sjökartebyrån (f.d. Sjökarteverket) som t.v. fick ligga kvar på Skeppsholmen. Widell blev generaldirektör för myndigheten vilken omfattade 7 byråer, nautiska-, kansli-, juridisk-sociala-, fartygs-, sjökarte-, fyr och elektro- samt byggnadsbyrån. Dessutom fanns en ekonomisk sektion och ett försvarskontor.
Det var viktigt med titlar på den tiden och byråcheferna på Sjöfartsstyrelsen fick titeln sjöfartsråd.
|
Nautiska byrån hade fyra sektioner, Nautiska, Redaktionen för Ufs, Jordmagnetiska samt Statens isbrytardirektör.
Fartygsbyrån var ansvarig för fartyg och båtar i statens största rederi och för sjösäkerheten på landets fartyg. Den hade tre sektioner, Skeppsmätnings- (5 pers) , Fartygsinspektions- (5 pers) samt Underhålls- och driftssektionen (verkets alla egna fartyg).
Juridisk-sociala byrån hade följande avdelningar: Allmänna avdelningen, Avdelningen för sjöolycksärenden, Sjöbefälsskoleavdelningen, Fartygsregistreringsavdelningen samt Sjöfartssociala avdelningen.
Sjökartebyrån, i stort sett det gamla Sjökarteverket på Skeppsholmen, låg utanför övriga Sjöfartsstyrelsen och försökte länge att leva sitt eget liv.
Den regionala organisationen vid denna tid var mycket omfattande med alla lotsdistrikt, lots-och fyrplatser, inspektionsdistrikt, kanaler, fiskehamnar m.m.
1965 hade Byggnadsstyrelsen, som då var ansvarig för alla civila statliga byggnader, byggt ett nytt stort hus på Sehlstedtsgatan på Gärdet och hela Kungliga Verket kom under samma tak. Där fanns man kvar till finansminister Gunnar Strängs stora verksutflyttning från Stockholm år 1975 då adressen blev Norrköping. |
 Pater Noster, uppförd 1868 på Hamnskär i Bohusläns yttersta havsband nordväst om Marstrand. Nedlagd år 1977.
|
Myndigheten har till i dag omorganiserats ett antal gånger. 1969 slog man ihop ett antal av byråerna till en driftavdelning, bildade sjöfartsinspektionen samt överförde småbåts- och fiskehamnar och den geomagnetiska verksamheten till andra myndigheter. Då skulle man inte längre vara en kunglig myndighet utan rätt och slätt Sjöfartsverket. Denna organisation fungerade till 1987 då man blev affärsverk.
Den 1 januari 2009 startade den nya myndigheten Transportstyrelsen. Till den nya myndigheten flyttade tidigare Sjöfartsinspektionen och de frågor som rör regler, tillstånd, kontroller och skeppsregistret.
Under hösten 2011 etablerade Sjöfartsverket och LFV en gemensam organisation för gemensamma servicefunktioner.