Isvintrarna indelas i "lindriga", "normala" och "stränga". Den grundläggande faktorn vid bedömning av en isvinters totala svårighetsgrad är havsisens utbredning. Även andra förhållanden som inverkat på sjöfarten tas dock också i beaktande. Dit hör isperiodens längd, istäckets framkomlighet under inverkan av vind- och strömförhållanden m.m. Inom begränsade områden kan svårighetsgraden avvika från den totala svårighetsgraden. Under en isvinter som betecknas som lindrig kan t.ex. isarna i Bottenviken ha en utbredning och framkomlighet som kännetecknar en normal isvinter.
Diagrammet visar den maximala isutbredningen i Östersjön, Kattegatt och Skagerrak olika år.
Gränsen mellan "lindrig" och "normal" isvinter går vid 115.000 km2. Gränsen mellan "normal" och "sträng" isvinter går vid 230.000 km2.
Isvintern 2010-11 får betecknas som svår för vintersjöfarten.
Stor bild