Idag när den digitala tekniken tagit över och erbjuder positionsnoggrannheter som tidigare varit utopiska (satellitbaserade system såsom GPS och Glonass) även för fritidsbåtar kommer sjökortens positionsnoggrannhet i fokus. På många ställen utanför allmänna farleder kan det alltså vara så att den noggrannhet navigatören har i sin absoluta positionsbestämning är lika bra eller bättre än sjökortets. Detta kan locka navigatören att minska på säkerhetsmarginalerna vilket kan visa sig ödesdigert.
Positionering
Inomskärs används till största delen en avancerad bärvågsbaserad GPS-teknik (RTK) för att få bättre horisontell position och höjd. För detta krävs landbaserade korrektionssystem och Sjöfartsverket använder antingen SWEPOS nätverks RTK-tjänst eller när särskilda krav ställs egna mobila referensstationer. I många fall kan höjdinformationen från RTK mätningar användas som alternativ till traditionell vattenståndsmätning men även i de fallen sker jämförelser minst mot de fast etablerade vattenståndsmätarna. För positionering utomskärs där mätning med RTK teknik inte kan genomföras används normalt DGPS teknik med korrektioner från Sjöfartsverkets fasta referensstationsnät. I områden där GPS inte fungerar kan äldre polärmätande system (riktning och avstånd) användas.
Djupbestämning
Modern sjömätning ställer krav på full bottentäckning. Den mest omfattande mätmetoden är "multibeam-ekolod". Ljudpulser skickas ut i ett solfjäderformat mönster och som resultat erhålls en tredimensionell avbildning av hela bottentopografin.
Kontroll av minsta djup sker med ramning i de farleder där marginalerna är små. Ramning utförs genom mekanisk avkänning av botten. Kontrollerna grundar sig i många fall på vattendomar, där det framgår att Sjöfartsverket ska verifiera ett visst djup efter utförda muddringsarbeten.
I farlederna kontrolleras också läget av fasta och flytande sjömärken och andra objekt av nautiskt intresse. Flytande objekt mäts normalt in från fartyg. Fasta objekt som t.ex. fyrar mäts ofta in med geodetisk teknik.
Övrig sjömätningsutrustning
Som komplement till multibeam kan fartygen använda "Side Scan Sonar", en typ av sidotittande ekolod monterat på "en fisk" som dras av fartyget så nära botten som möjligt. Med dess hjälp söks särskilt efter mindre objekt som sticker upp från botten. Side Scan Sonar används ofta för att kunna bekräfta eller utesluta att formationer som vi hittar på botten är ett vrak.
Dessutom disponeras en mindre farkost, en så kallad Remotely Operated Vehicle, ROV, som kan styras via kabel från fartyget eller annan lämplig plats. Farkosten är utrustad med kameror och griparmar och kan nyttjas för att närmare undersöka bottenfynd.
Sjömätningarna relateras för närvarande till medelvattenytan för år 2000. För insjövatten har referensnivåer definierats med stöd av vattendomar. Förnärmare information om referensnivå, se respektive sjökort.